Brev från Ingvar Oja
Under mina många resor till USA har jag ofta besökt norra Michigan and Minnesota, de delstater där de flesta av dem som utvandrade från Kainulasjärvi slog sig ner. När jag första gången kom till Calumet i Michigan 1966 – då arbetade jag på en tidning i New York - besökte jag Elmer Lamppa, son till Hjalmar Lampa som var bror till min farmor Maria (Karkean-Mari). Sedan dess har jag haft kontinuerlig kontakt med dessa släktingar och många av dem har även besökt Sverige och Kainulasjärvi, senast Elmers äldste son Gerald och hans hustru Shirley.
Under denna första resa satt jag en dag på gården utanför Elmers hus och såg en stor bil köra uppför den dammiga vägen. Bilen körde in på gården och en gammal man steg ur och frågade om jag verkligen kom från Kainulasjärvi. Jag hade ibland svårt att förstå honom för han talade om en by som jag knappt kände igen. Det visade sig att mannen var Hjalmar Uusitalo, som hade lämnat byn redan i början av förra seklet; han talade om byn så som den såg ut då han bodde där. Denne Hjalmar är den ende av de ursprungliga utvandrarna jag träffat i USA. Däremot har jag under följande resor träffat många av utvandrarnas ättlingar, främst då förstås ättlingar ur Lampa-släkten, och de är många, spridda över hela USA. Det finns betydligt fler med Lampa-namnet i USA än i Kainulasjärvi.
Hjalmar och hans bror Herman bosatte sig i norra Michigan medan deras kusin Karl Isak Lampa, som lämnat byn långt tidigare, slog sig ner i norra Minnesota nära gränsen till Kanada. Det var inget överraskande att utvandrarna från Kainulasjärvi slog sig ner i de regioner dit den stora utvandringen från Finland gick. Utvandrarna från Kainulasjärvi - finsktalande - sökte sig helt enkelt till språket och de gifte sig med flickor med rötterna i Finland. Under samtal med släkten i USA har det framgått att många av dem fortfarande tror att deras anfäder kom från Finland.
Senast jag var i Michigan fick jag under ett släktmöte rita en karta för att visa att Kainulasjärvi ligger i Sverige och inte i Finland. Marvin Lamppa, sonson till Karl-Isak, skriver i förordet till sin bok om gruvnäringen i Minnesota (Minnesota´s Iron Country, Rich ore, Rich lives) hur hans farfar ofta berättade om ”his boyhood days in Finland”. Denna nära kontakt med den finska utvandringen och riksfinskans uttalsregler förklarar troligen också varför släktnamnet Lampa förvandlats till Lamppa i USA.
Under min senaste resa fick jag ett foto (i form av ett vykort) av släktingar i Michigan eftersom de inte alls visste vilka fotot föreställde. Vykortet-fotot är adresserat till Marja Lampa i Kearsage, ett litet samhälle inte långt från Calumet. Texten på baksidan ger inga andra ledtrådar än att undertecknaren är Axel Lampa (Siverhall) och vad jag förstår är också en av personerna på fotot Axel. Men vilka är de två andra personerna?
Kortet är avsänt från Butte i Montana, alltså långt västerut från Michigan och Minnesota, kanske besökte de tre en annan utvandrare från Kainulasjärvi, nämligen Albert Oja, min farfars bror. Denne Albert Oja försvann spårlöst (åtminstone för släkten i Kainulasjärvi) men jag har hittat uppgifter som visar att han bott i Butte eftersom han enligt de amerikanska militärrullorna under första världskriget blev inskriven just i Butte. Jag har också hittat en uppgift att en Albert Oja (uppskattat födelseår 1893) avled i Silver Bow (det county där Butte ligger) i januari 1950. Han har säkerligen efterlevande eftersom han enligt brev, som jag läst hos Albin Oja, gifte sig och fick barn, en flicka och en pojke, Jennie och Albert. Jag har också
hittat ett vigselbevis från Wallace i Idaho (grannstat till Montana) där en Albert Oja gift sig med Mary Lammi den 28 december 1907.
Enligt breven hos Albin var Alberts hustru från Ylistaro i Finland och enligt vad jag fått fram förekommer släktnamnet Lammi i Ylistaro. Under resor i USA har jag träffat många med släktnamnet Oja, jag har till och med spårat upp flera Albert Oja men ingen av dem har haft band till Kainulasjärvi. Oja är ju ett inte helt ovanligt namn i Finland och Estland.
Sedan tidigt i år (2010) är jag i regelbunden kontakt med Marvin Lamppa som planerar en resa till Sverige nästa år. Han har varit i Sverige tidigare (men aldrig i Kainulasjärvi) på väg till Finland eftersom han forskat kring utvandringen från Finland. Och en av hans stående frågor i vår mailväxling är: ”varifrån fick Karl Isak och de andra utvandrarna pengar till resan”. Jag har inte kunnat besvara frågan tillfredsställande.
Ingvar Oja