Min vän August Olsson

Ironwood Michigan 9/8 1905

 

När vi sågs sist lovade jag att skriva åt dig, så nu gör jag det. Jag har skrivit om hela den långa ock mödosamma färden hit i Haaparandabladet, så det behöver jag inte berätta så mycket om. Den fick jag klar i dag ock posta iväg den. Ni får väl så klart Haaparandabladet ock som jag tror, så får ni väl tid att läsa den. Ock friska ock olycksförskonade har vi tagit oss hit, ock detsamma är vi än, ock varit det hela tiden.

 

Redan tredje dagen efter våran ankomst, for vi iväg till gruvan ca 2000 fot under jordnivån vars jag nu jobbar. Arbetet tycker man så där om. Jag tror inte det blir bättre att fara hem. Men det säger jag bara för dom som redan har en bit jord hemma är det ingen ide att åka hit, för han har så många problem här också, för som ordspråket säger ”oma maa mansikka, vieras maa mustikka”. Men den som haft råd att köpa en bit jord här han skulle haft det bra. För jorden är så otroligt bördig, gräset växer överallt så man knappt orkar vada igenom det. Visst är det ganska bra betalt här efter svenska kronkursen, en sådär 7,50/dag, fast här i Michigan är det mera dåliga löner.

 

Resan hit blev ju också så dyr som annars också var händelselös ock tråkig. Ock den som har den minsta lilla tvekan i blicken ska inte åka hit. Ögonuttrycket får visa om din hälsa, men om du i själen har minsta lilla ärr eller sår så vänd tillbaka. Vi lever smått olika här, som du nog säkert förstår, ock så fruktansvärt okristligt. I den här staden finns det en laestadiankyrka vars jag var förra söndagen. Det var en ganska innehållslös predikan, det tyckte jag. Men det kan inte oliktroende förstå. Det var sånt där enformigt svammel. Nog stack klädmodet starkt i ögonen. Nästan alla kvinnor har hatt ock karlarna har (näävelit) mustasch. Flickorna är utsmyckade som andra fröknar vars motsvarighet inte ännu finns i Gällivare eller Malmberget. Nog berättat om det så att du förstår. Ock herrens välsignelse åt alla dom som det inte finns något att säga om. Det här brevet slutar med att ni har den ....... jakttiden. Sen sist har ju den blivit kortare.

 

Var snäll ock meddela mig om hur det har gått direkt efter att den har avslutats. Försök att få Pekka (nillsin) att skriva en jakthistoria åt mig så skriver jag åt han sen. Var nu alla friska, även dom jag inte nämner med namn.                                                                                                                                

Din vän J.O. Waara 

 

Om jag lever ock allt går bra har jag tänkt visst är jag ock jagar med er än, ock det är inte allt för långt borta. Hj ock Isak ska du hälsa. Det var en glad nyhet att Huhta har klarnat till. Hälsa dom när ni träffas S.S. Adressen är 157 Aurora soe Ironwood Michigan US of Amerika.