Isak Waaras resedagbok till Amerika
Anteckningar från resan, vistelsen och hemfärden till och från Amerika 1905 - 1906.
De som for var broderna Isak och Frans ?? Waara, Johan Oskar Waara, Frans Winsa,
Jussi Alatalo, Hjalmar Rovaniemi och Hjalmar Waara.
Gāllivare 9/6 1905
Vi började resan från Kompelusvaara den 8/6 1905. Vi gick denna dag till Hakkasbyn och där
stannade alla kusiner som följt oss. De var Johan Oskar Lehto, Hilda Lehto, Karl Oskar
Winsa, Elmina Waara, Angelika Waara och min bror Frans.
Från Hakkasbyn gick vi den 9/6 och kom till Gällivare samma dag. Där stannade vi en dag
och det var Pingst och sista pingstdagen for vi från Gällivare. På väg söderut var vi i Jörn
kl 10.30. Därifrån for vi kl 5 på morgonen återigen skumpande mot söder. Nu sitter jag
bredvid två andra och det löper fint när man sitter så mjukt.
Nu är vi i Uppsala. Det är så vackert att man inte har ord för det.
Nu är vi i Stockholm och på hotell har man sovit.
Nu startar vi från Stockholm så att vi inte blir kvar i Göteborg. Ledsna över att fara från en så
trevlig plats. När vi far därifrån lämnas härliga Sverige och vårt kära fosterland.
Vi är nu här på Nordsjön, Wilson Linjen, och vädret ändras. Man vet ännu inte? Man har inte
färdats så långt ännu men på båten är det bra att leva. Nog går det bra. Om Gud vill går allting
bra.
Hela båten är full med berusade personer. O vad härligt det är på båtens däck.
Det var 310 Amerikafarande på båten över Nordsjön.
Liverpool 21/6 1905
Vi har varit här 2 dygn och nu är det sista kvällen här när jag skriver det här. Det känns inte så
roligt att fara till det avlägsna väst. Det har varit hemskt tråkigt idag och det är därför jag
skriver några rader i boken till minne som jag kan läsa efteråt om jag lever. Nå,det må vara så.
Det här plitar en farande sven i sin sorg och ängslan om man måste vända om. Isak Waara.
Nu far vi på det vida Atlantiska havet 22/6 1905. Vi är nu på väg andra dygnet och det är
dåligt väder. Huvudet bara värker och snart måste man nog spy.
26/6
Inte är det konstigt att man blir ledsen när man färdas i främmande land. Ack, när skall min
önskan besannas att jag får återse mitt fädernesland? Det vet Gud allen.
Nu far vi som bäst på Atlantens hav och det är midsommar måndag 26/6 1905. Dess dyningar
är vidsträckta och det är långt mellan dem - Där på landets strand måste den resande --- gråta.
Nu är det tisdag kväll och hittills har det gått bra. Man har inte ens varit sjuk för vilket man
tackar Gud för.
Zvebeck. Den 1/7. På morgonen kom vi hit väldigt lyckosamt, men nog fick jag vara med om
en verklig prövning. Minnesanteckning 1/7 1905.
Nu är de andra reskamraterna i arbete första gången, men inte jag. Fick inte. Det har varit en
lång dag här.
Minnesanteckning 22/8 1905
Denna morgon klockan 5 och 30 när vi gick upp från den där gruvan gick vi tre via Sofi.
När vi kom upp gick kusin Hjalmar före och jag efter och Oskar sist. Nå, när vi hade gått 5
famnar föll Hjalmar ner i syttin så där en 60 fot (fot ca 30 cm och sytti möjligen ort eller
gruvnerfart). Jag trodde att han dog genast. När jag av hans halkande blev så skrämd att jag
varken med penna eller muntligt kan beskriva de känslor jag kände när han pratade och lät.
På något sätt hörde jag att han var i livet.
22 i höstmånaden hände det här. Må det bli ett evigt minne.
Ironaload den 12/9 1905
Nu är det en tisdag kväll. Jag skall skriva några rader som minne. Där i den eviga natten
stretar och stångas vi med arbetet. Hittills har allt gått ovanligt bra men Herren vet hur det går
framover.
Jag skaldar några ord och drar en tackvers till dig Isak. Uttalande och påminnande trivseln
när vi en stund var tillsammans. I kvällningen satt vi och när fritt var att tala så skämtade vi
lite av varje. Vi resonerade och några minns du väl? När vi språkade om bästa fosterlandet.
Länge sedan förlidna barndomstids-platser.
Här Gott nytt år tillönskar jag dig och uttalar uppriktigt mitt tack. Av en karg land-vandrare
skrivet. Av pojken, kände Daniel uttalat i Ironaload Mich. Nyårsafton 1905.
Ironaload 2/5 1906.
Nu är det i tid början av maj. Vi har snart varit 10 månader här i Ironaload. Stångats som
mulor hela tiden. Inte har alla dagar varit så väldigt roliga. Nå, dagarna har runnit undan och
med livet i behåll kom man från grävandet, för vilket jag är tacksam.
Jag skriver mitt namn som minne åt dig Albert Oja 23/5 1906 och önskar lycka till på färden.
Jag är en vagabond, vandrar runt landet och skaffar foda genom handens arbete. En
Amerikan poika, Oskar Johansson. Önskar lycka till på färden.
Ironaload 23/5 1906.
Nu skall vi nog starta den långa färden. Vi far från Aervat klockan
9 och 30.
Nu är vi åter på väg mot norr. Vi är på väg genom Kanada och dess bördiga marker. - Det
känns lite ledsamt att lämna det här landet -. Nå, det är inget annat än ett lidandets och
prövningarnas land. Utöver det måste man arbeta i livsfarlig miljö. När en människa är fattig
måste han med livet som insats skaffa sig bröd.
27/5 Vi är på väg mot norr. Det är första dygnet på Atlant-havet och det är tilltalande väder.
Det är lite vind och det är medvind. Den bara snabbar på vår resa. GAMFENIA drar på med
riktigt hisnande fart.
Få se när man återigen är på det vida Atlantiska havet om man lever? Här skriver en resande
pojke. Isak Waara Kompelusvaara Tärendö
28/5 Vi har varit 2 dygn på det vida Atlant-havet och det har gått bra hittills och min
förhoppning är att Gud for fartyget i hamn.
Återigen skrivande en vers som minne när dagarna blir så långa här, i bedrövelse och sorg.
Vi har rest 4 dygn redan och få se hur många fler det går. Nog tar det säkert
Nu är vi på åttonde dygnet här på det vida Atlantiska havet på väg hem. Amerika är redan
hundratals mil bort.
Nå, få se när man åter är i Amerika kämpande med arbetet. Herren ensam vet. I hans hand en
vagabond (lamnar sitt liv) ....
Vårt land, vårt land, vårt fosterland ---- får gräva guld - ej lyfts en höjd, mot himlens rand, ej
sänks en dal, ej sköljs en strand mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord.
24/6 1906 På Atlanten. Nu är vi redan på väg från Amerika.
Snart är vi vid Finlands strand när vi "seglar" ett dygn till här på Östersjön. Få se om det är
roligt att se de tusen sjöars och fjällens land.
Nu är vi i Härma. Biljett 850 Lora 4 kr Hulmat 2 kr (fullmakt)
9/7 1906. Vi följer Hilda Lehto till Tärendö. Johan Herman Rovaniemi, Isak Waara och
Amanda Lehto. Elmina Waara kom emot oss här i Pössösajo skriver I. Waara.
10 /7 och vi är på väg hem från Tärendö.
1907 11/12. Om det en gång hände att jag upplevde den morgonen att jag fick träffa min
broder som är i Amerika. När är han här?
Isak Waara Kompelusvaara
Låt det här bli ett minne.
....
Kurt Gramner har översatt från finska till svenska i april 2008