Mäen Hjalmari kirjotta kylän historiasta
Hjalmar Gramner ( Oja )
1875 – 1964
Olen tässä kirjotta jotaki mitä tiedän tämän minun syntymä paikan ensimäisistä asukaista, vaikka tämä meän talo ei ole niin vanha tällä on ollu 5 verotaloa jotka on vanhemmat, meän talo on No 6 ja sitte on tullu 2 Järvenmaa taloa ( Hansi,Lukkari-Uusitalo ) ja tällä on ollu vain 8 verotaloa
koko kylässä.
Mitä minä tiedän meidän esivanhemista niin minun IsänIsän isä on ollu niitä Ruotsin sotamiehiä eli vakituisia sotilaita joilla on ollet jonkulaiset asunotki, ja krunun eli valtion hevosetki Täränössä, sitä en tiedä mikä sen miehen ristinimi eli sukunimi on ollu ennen*.
(*Johan Johansson Svala f. 1762 – d. 1813 )
mutta kuin se sai sodassa nimen Svala, saatta johtua siitä jos se oli kätevä niinku Pääskynen, ja siitä niitä Svalan jälkeläisiä on vähän missäki Täränössä ja suku Lautakoskessa ja Lovikassa ja Erkheikkissä on.
Ja minun Isän Isä oli Mickel Svala se on ottanu tähän uutistalon paikan tähän meän kartanon paikale ja rakensi tähän 4 seinäsen pikkutuvan tähän kartanolle, ei siinä ollu porstuaa, kuin oven aukas se oli ulkona ja se on sen rakentannu 1831,
ja minun Isä on sinä vuonna syntynyt.
Ja tätä paikka on ensin sanottu Myllymäeksi kuin tässä termän alla on ollu mylly ojassa jossa nyt on saha, mutta sitte kuin tähän on saatu kirjat se siitä tuli No 6 Oja joka sillä on vieläkin, vaikka se nyt on jaettu niin monhen ossan. Äidin puoli on 9 osassa ja isän puoli on meillä kahela, se on ollu aika suuri pintaala 3 äyrin vero eli 3/8 mantalia. 1 mantali on 8 äyriä .
Ja tällä meän maalla on nyt 15 toista taloa ja kuin mie olen ollu kohta 20 vuotta vanha koko kylässä on ollu vain 14 toista asuntoa.
Koska minä olen jääny tähän syntymäpaikalle melkeinpä niinkuin yksin kuin vaimoni Britta Johanna Lindberg syntyny 1880 9/4 Kuoli 14/6 1953, olen ollu ison lapsiparven Isä on ollut 7 poika ja 2 tyttöä joista 4 poika on laittanet omat asunot ja perhen ja asettunet asuman tähän kylhään ja yksi tyttö on menny aviolitton naapurin talhon omassa kylässä 1 poika on muttanu Seskarön perhensä kansa 1 poika on muuttanu perheneinsä Stockholmin likeelle Stuvstan asumaan ja homma sielä asuntoa itselensä ja yksi tyttö on Wästeråsissa perhensä kansa ja niin muudoin ei mulle ole jääny kuin yksi poika kumppaniksi tähän kotikämppään, joka ei se ole vielä
perhettä laittanu.
Niin olen tällä yksinäisyydessä ajatellu niin että kuin olen elänyt jo melkeinpää puoli vuotta viimeisestä 80 ikävuodesta. Että jos voisin muistojen kätköstä loihtia esile jotaki Kainulasjärven entisistä elämän tavoistaa, En ole mikkän kirjailia ja olen oiken huonomuistinen, olisin voinu paljonki saa vanhojen kertomuksia, jos olisin ymmärtänny niitä muistiin kirjotta, mutta sitä en ole ymmärtänny tehtä.
Mutta jos jotaki voisin muistaa kylän alusta, se on pienen järven rannala, siinä ei miinun tietoni mukaan ole ollu koskan parempaa kallaa otta, kuin Haukia, Afenta, Matetta, Särkeä ja eräs jonka olen uskonu kuuluan Särjen sukkuun, joita olen itteki poikasenna saanu, niitä sanottin täälä Seipiksi, niillä oli suomu melkein kuin särjelä mutta silmät olit siniset ja ruumiin malli paremin Sian kuin Särjen.
On sanottu niin että tänne on tullet ensimäiset asukkaat Kainuusta ja voipi olla aivan totta kuin kylän nimi ensin ollu Kainulaisjärvi joka on vähän lyhenetty.
Ja mitä minä tiedän niin Hannu on ollu ensimäinen talo järven rannalla,
ja siitä jaettin Lamppa, ja sitte tuli Winsa ja Pirttin talo, ja olit ensimäiset verotalot ja otit Hannu 3 äyrin, Lamppa 4 äyrin eli puoli manttalia,
Ja Pirtti 1 äyrin, mutta sitte tuli yksi jota tavalisesti sanottan Mikon taloksi kirjoissa, se on Aidanpää se oli kruunulta lunastamatoin nypyki, niinkai sitä on ennen sanottu.
Siihen rakenettin jonkulaiset rakenukset, mutta sitä en tiedä kuka on
ollu Pirtin talon isäntä, se kuitenki kävi niin että se Pirtin talo joutu sille jolla oli Mikon talo, sitä oli sanottu Saadion paikaksi mutta haukuttin pirupaikaksi, sen tähden kuin se oli niin paha kiroamaan.
Mutta sitte se myi net molemat Täränön Juton isänälle, ja sitte oli Aidanpäässä Täränössä Mikko niminen poika ja se nai tyttären muistakseni vanhaiselta ……. ostit sitte talon täältä, ja siitä johtu talon nimi Aidanpää, sen verran minä jo sen äijän hyvin muistan, se eli vanhaksi sillä oli 3 lasta jotka on eläneet minun aikana kauvan, Johan, Mickel - ja Johanna meni naimissin Johan Winsa 2 kanssa, sillä sinä oli jo hänen Isä Johan jonka minä hyvin muistan, ja siitä Juho 2 tuli sitte taas Winsan Isäntä.
Täyty palata vielä Mickelin, se anto sitten talon vanhamalle pojale
ja kuin tuli kysymys siitä että kuin Pirtin maa oli verotalo ja siitä olit loppuneet rakenukset se olis täytyny alkaa rakentamaan uuden kartanon. Mutta sitte oli tullu yksi Fiskali jota on sanottu Ruskolan Fiskaliksi, se uusi isäntä Juho pääsi hyviin vällin Herran kanssa, saattopa antaa ryppöjä ja niin se muutti paperit niin että Pirtin maa tuli nybyki maaksi, ja toinen veromaaksi eikä tarvinu alkaa uusia rakenuksia laittamaan.
Ja sen Juhon Pojat ja nyt poikainpojat on siinä isäntäänä sillä maalla joka on nyt 3 ossan, 1/3 osa on jaettu 4 ossaan.
Sitten mitä minä tiedän kertoa Winsan talosta, siitä en tiedä mitkä isänät siinä on ennen ollut, mutta ensimäinen josta olen kuullu on ollu joku Isak joka oli ostanut maan Pirtiniemestä eikä tykäny asua sielä, se pani pois sen maan ja tuli tänne ja osti Vinsan maan, ja se oli ollu jo 10 isäntä Vinsan maalla, oli arveltu että kauvankohän siinä isäntä pyssy, sitä oli sitte haukuttu onkivarpaksi sen tähden kuin se oli haudamassa suurta kiveä,
kuin teki peltoa ja kivi tuli kuoppaan ja katkasi jalan ja särki varpat ja siitä se sai sen haukkunimen.
Ja se on ollu minun isän sukua mutta siitä en tiedä kuinka, ja sen poika
oli se Juho 1 ensimäinen, ja anto sitte maansa sille Johan 2 josta olen jo maininu sillä oli kyllä monta lasta 2 on menny Amerikkaan 1 Korpilombolhon 2 poikaa Narkeniin, ja asuneet sielä ja kaikki kuollet, mutta lapsia ellä ja sen Juho 2 jälkeläiset on vielä Vinsassa ja toinen polvi Isäntännä ja maa on jaettu 3 ossaan.
Hannun meneisydestä en tietä kertoa muuta mutta vanhat on puhunet Hannu nimisestä äijästä joka on ollu Hannula isäntänä ja sitte on tullu Heikki ja uskon niin että se Isak joka asu Wanhavaaran päällä että se oli Heikkin veli ja yksi sokea Pekka oli toinen jotka olit Hannulta. Heikki oli isäntänä Hannula ja otti emänän Jänkisjärvestä Mäkipihan tyttären Liisan, nillä tuli 5 lasta. Huomakka siinä Isakkissa josta edellä kerroin voi tulla erehtys sillä minä varmasti tiedän että sillä Heikilä on ollu viis lasta Heikki,
Paavo ja Maija ja Kreta.
Se Kreta kuoli 1880, silloin meidän kirkko on vihitty ja se kuoli kirkon vihkimä reisule Täräntön.
Paavo oli vähän lyhemältä järjestyksestäja Heikki oli vähän vaimon luontonen ja niitä sanoitin knapsuiksi jotka tehit vaimon töitä, ja kuin niitä lapsia oli 5 se voi olla se edellä mainittu Isak viides. Ja kuin Heikki kuoli niin minun isän nuorin veli otti sen Heikkin lesken vaimoksi, ja net Heikki
ja Paavo ei ottanet vaimoa.
Torbjörn Winsa 2009
På svenska
Hjalmar Gramner skriver om byns historia
Hjalmar gramner ( Oja )
1875 – 1964
Ska här skriva ner något av vad jag vet om den här min födelsebyns första bosättare, fastän vår hemman inte är så gammal har det funnits 5 skattehemman som är äldre, vårat hemman är No 6 Oja och sen har det kommit 2 Järvenmaa hemman ”Hansi” och ”Lukkari” el. ”Uusitalo” och här har det bara funnits 8 skatte hemman i hela byn.
Vad jag vet om våra förfäder så har min farfarsfar varit en Svensksoldat eller rotesoldat som haft ett någorlunda hus (Torp) och kronans eller statens häst i Tärendö, vad jag inte vet är, vad hans riktiga namn eller efternamn varit tidigare/*
(* Johan Johansson Svala f. 1762 – d. 1813 )
men när han i kriget fick namnet Svala kan det bero på att kanske han var snabb som en svala, och Svala ättlingar finns lite varstans i Tärendö och släkt finns i Lautakoski och Lovikka och i Erkheikki.
Och min farfar var Mickel Svala, han tog ett nybygge här på våran gård och byggde hit en 4 väggs liten stuga, det fanns ingen farstu, när man öppnade dörren var man ute, och han byggde den 1831, och min far föddes det året.
Och den här platsen har först kallats Myllymäki ( Kvarnbacke) för att det här nedanför backe har funnits en kvarn i bäcken där det nu finns en såg, men när man hade fått skattehemmanet godkänt så blev det No 6 Oja, som det heter fortfarande, fast den är delat till så många delar.
Mors del är delat i 9 delar och fars del har vi två (Hjalmar och Herman).
Den har varit ganska stor areal, 3 öres skatt eller 3/8 mantal. 1 mantal är 8 öre. Och här på våran mark är det nu 15 hus och när jag var nästan 20 år gammal fanns det i hela byn bara 14 hus.
När jag har blivit kvar här på födelseplatsen nästan som ensam sen min hustru Britta JohannaLindberg född 1880 9/4- Död 14/6 1953, har jag varit far åt en stor barnaskara, det har varit 7 pojkar och 2 flickor, varav 4 pojkar har skaffat egna boenden och familjer och bosatt sig här i byn och en flicka har gift sig i grannhuset i byn. 1 pojke har flyttat till Seskarö med familjen. 1 pojke har med familjen flyttad nära Stockholm, Stuvsta, för att bosätta sig där och håller på att ordna bostad åt sig där och en flicka är i Wästerås med familj och på så sätt har det bara blivit en pojke kvar här i hemmet som kamrat åt mig, då han inte än har skaffat en egen familj.
Så har jag i min ensamhet tänkt att, när jag nu redan levt nära nog ett halvår av sista 80:e levnadsåret, att om jag kunde från minnenas gömslen ta fram och belysa lite av Kainulasjärvis tidigare levnadsstil.
Jag är ingen författare och har riktigt dåligt minne, kunde ha fått fram mycket av gamla berättelser, om jag hade förstått att skriva upp dem, men det har jag inte förstått att göra.
Men om man kunde minnas från byns början, den är vid en liten sjöstrand, där har inte med min vetskap tagits någon bättre fisk bara Gädda, Abborre, Lake, Mört och en som jag trott vara av Mört släktet, som jag som grabb fått, de kallades här för Seip, de har fjäll nästan som mörtens men ögonen var blå och kroppens form mer som Sik än Mört.
Det har sagts att de första kom från Kalix och det kan ju vara alldeles sant eftersom byns namn först har varit Kainulaisjärvi (Kalixbornas sjö) som är något förkortad.
Och vad jag vet så har Hannu varit första hemmanet vid sjöstranden och sen delades den med Lamppa, och sen kom Winsa och Pörthemmanet, och de var de första skattehemmanen, och de tog Hannu 3 öres, Lamppa 4 öres eller ett halvt mantal, och Pörthemmanet 1 öres, men sen kom en som vanligtvis kallades ”Mikko hemmanet” i skattelängden, det är Aidanpää det var ett av kronan olöst nybygge, så har det sagts förut.
Dit byggde man några byggnader, men vem som varit Pörthemmanets husbonde vet jag inte, hur som helst det gick i alla fall så att Pörthemmanet gick till den som hade Mikko hemmanet, det hade kallats för Saadios ställe men kallades också för djävulens ställe, för att han svor så mycket.
Men sen sålde han båda till husbonden på Juto hemmanet i Tärendö, och sen fanns i Aidanpää en pojke som hette Mikko och han gifte sig med en flicka minns jag av Vanhanens Hans, köpte sen ett hemman här och därav namnet Aidanpää.
Så pass bra minns jag gubben, han levde länge, han hade 3 barn som har levt länge under min tid. Johan, Mickel och Johanna som gifte sig med Johan Winsa 2, för att där fanns hans far Johan som jag väl minns och på så sätt blev Juho 2 åter husbonde på Winsa.
Måste återvända till Mickel han gav sen hemmanet till sin äldsta son och när det blev fråga om att när Pörtmarken var skattehemman och alla byggnader var borta så hade man måste börja bygga en ny gård.
Men sen kom det en Fiskal som man kallade för Ruskolas Fiskal, den nye husbonden Juho blev god vän med Herren (Fiskalen), kanske han gav supar och sen ändrades papperen så att Pörthemmanet blev ett nybygge och den andra blev skattehemman och man behövde inte börja bygga nya byggnader.
Och Juhos pojkar och nu barnbarnen är ägare till hemmanet som nu är delat i 3 delar, 1/3 är delat i 4 delar.
Sen vad jag vet att berätta om Winsa hemmanet, jag vet inte vilka ägare som varit tidigare, men den första som jag hört om var en Isak som hade köpt ett hemman i Pirttinieni men som inte trivdes att bo där så han sålde hemmanet och kom hit och köpte Winsa hemmanet, och det var den 10:e husbonden på Winsa hemmanet, man hade undrat hur länge han skulle stanna kvar där som husbonde, man hade kallat honom för kroktå p.g.av att när han hade hållit på att begrava en stor sten när han gjorde en åker hade den fallit ner i gropen och brutit hans ben och krossad tårna och efter det fick han öknamnet.
Och han var min fars släkt men jag vet inte hur, och hans son var Juho 1, och han gav hemmanet till Johan 2 som jag redan har nämnt tidigare, han hade många barn 2 for till Amerika 1 till Korpilombolo 2 pojkar till Narken som har bott där och alla är döda, men barnen lever och Juho 2 ättlingar är ännu på Winsa hemmanet och andra generationen är nu ägare och hemmanet är delat i 3 delar.
Om Hannu hemmanet vet jag inte att berätta annat än dem gamla pratat om en gubbe som hetat Hannu och var husbonde på Hannu hemmanet och sen kom en Heikki och sen tror jag att den Isak som bodde på Vanhavaara var bror till Heikki, och en blind Pekka var en annan som var från Hannus.
Heikki var husbonde på Hannu och tog hustrun från Jänkisjärvi- Backgårdens Lisa, dem fick 5 barn. Märk väl att Isak som jag nämnde tidigare kan vara ett missförstånd p.g.av att jag säkert vet att Heikki hade 5 barn, Heikki, Paavo, Maija och Greta.
Greta dog 1880, då vår kyrka invigdes och hon dog på vägen till kyrkinvigningen i Tärendö.
Paavo var lite mindre begåvad och Heikki var lite fruntimmeraktig och de kallades Knapsu för att de gjorde kvinnogöra.
Och när barnen var 5 så kan den nämnde Isak vara den 5:e.
Och när Heikki dog så tog min fars yngsta bror Heikkis änka till hustru, och de Heikki och Paavo tog inte någon hustru.
Fritt översatt till svenska från meänkieli av Torbjörn Winsa 2009
