Hej!

Oavsett värdet av det jag här nedan berättar om så tillhör den KSK:s ishockeyplans historia.

​

Året är med stor sannolikhet hösten 1959, men kan också vara hösten 1958.

Bernhard och Gerhard Winsa kommer hem till oss, Hannu's, mitt på dagen en fin höst dag. Bernhard var som eld och lågor.

 

"Gerhard och jag har planerat att vi ska börja bygga en ishockeyplan med sarg. Du tar med Hannu:s häst och jag (Bernhard) hämtar Hilding Aidanpää. Han har ju motorsåg. Vi träffas hos Hilding." - säger han.

Hannu:s häst var på sommarbete i Narkån varför Gerhard och jag gick till Sigurd Lampa. Han hade alltid sin häst, Lisa, hemma. Sedan vi berättat om våra planer blev Sigurd heltänd på det. Han selade hästen och spände den fast i hans gummihjul försedda vagn.

I Vanhavaara på SCA:s mark mot Syvääjoki valde Bernhard och Hilding det första träden vi skulle ta. Sedan Hilding fällt, kvistat och appterat träden hade vi andra ett svettigt arbete med att sprida ut och gömma kvistar och toppar. Det sågade trädens stubbe täcktes väl av mossa. Med Lisa kördes stockarna till traktorväg för vidare färd med Hildings traktor till Olle Aidanpää:s såg.

Under arbetets kafferaster var det mycket skratt och spekulationer om vem av oss som skulle sitta av ett eventuellt fängelsestraff för våra gärningar.

​

Efterhand när vi hade "betat av" det flesta mantal i Vanhavaara, så förflyttade vi oss till Jokkivaara. Hur många träd vi tog per mantal berodde på mantalets storlek. Inget mantal kom undan.

Vid vägkanten vid Hannu:s marks södra rågång stod s.k. tvillingträd, två sammanväxta träd. Bernhard sade - " Här tar vi den ena av dem". Vi andra tyckte att det var olämpligt med hänsyn att det var så öppet. "Hilding såga ner den" sade Bernhard. Och så blev det.

Några dagar senare åkte jag häst med William Hannu efter vägen vid nämnda ställe. Helt plötsligt stannade William hästen och hoppade ur vagnen och gick till den ensamme tvillingträdet."Vem har tagit det andra trädet och var är kvistarna från den" undrade William högt. Just då kände jag mig mycket obekväm, men sade ingenting.

​

Efter ytterligare en tid, några dagar, befann jag mig hemma hos Göran Rannestam. Otto Rannestam kom in i köket och var mycket upprörd. Han undrade vad vi höll på med. Det här måste bli en polisanmälan. Henry Rannestam kom just in i köket och hörde vad Otto hade sagt. "Herregud pojkarna har inte gjort någonting för egen vinning. Det är för byns ungdomars bästa. Sluta svamla, pappa". Sade Henry.

​

Det pratates om detta i byn. Vi var spända. Bernhard frågade ofta oss, har ni hört någonting. Så en dag kom ett besked från SCA. Det hade kommit till SCA:s kännedom vad vi hade gjort. Därför hade de beslutat att KSK skulle få ta ytterligare 60 stycken träd från SCA:s mark i Pettääkö, på andra sidan Narkån. Då enades alla i byn och det kändes, då i alla fall, som om guld-rushen drabbat byn.

Det färdigt sågade bräderna kördes och lastades av under 'Palos Tall'. Därifrån togs det in fönstervägen i slöjdsalen där sargen byggdes.

Marken där sargen ställdes upp var inte avvägt. Sedan vattnet hade spolats flera, flera gånger och isen ansågs vara färdig, åkbar, syntes av sargen på södra långsidan mot ängarna bara halva sargen.

Sedermera och efterhand rättades många brister till. Bl.a. tillkom belysningen. Belysningsstolparna hade benägenhet att luta mot planen av tyngden på lamporna, men även det rättades till.

​

Ishockeydräkten, gul färgad tröja med texten KSK på bröstet och siffror på ryggen. Lila färgade byxor med hängslen, hårdpapp som skydd på låren.

Inga Hannu (Rune Hannu:s fru) sydde bokstäverna och siffrorna på tröjan i Valdemars stuga vid Ida Aidanpää. Finansierig ordnade Bernhard genom lån av Helmer Uusitalo. Målvakt skydden ordnades av Bertil Thönlind

Ishockeyplanens historia är mycket större än det jag här ovan har relaterat. Än fler är det som har bidragit till dess tillkomst och bevarande. 

​

Fritt ur minnet - Boden 2012-10-19.

Leif Hannu

​