En tragisk älgjakt
Det var älgjakts tid omkring år 1900. En farbror till mig, Oskar samt Herman Lampa gav sig ut för att jaga älg på östra sidan om älven. De tog den ena av två tillgängliga båtar och steg iland nära forsnacken på östra sidan. Strax därefter for också Hermans bror Fredrik (Feetto) och Arvid (Aaro) Lampa att jaga i samma område. På den tiden jagade var och en för sig utan att veta var de andra fanns. Dom tog den andra båten och steg iland på samma ställe som Oskar och Herman.
När dom hade gått ett tag så såg dom att någonting rörde sig framför dem. Oskar gick före och hade geväret på axeln och höll i remmen med höger hand och Herman gick strax bakom. När Feetto och Aaro såg att någonting rörde sig så trodde de att det var en älg och då sköt Feetto av ett skott, den gick genom magen på Herman och sedan genom både överarmen och underarm på Oskar. Fast det var en 12 mm blykula så gick det så lyckligt för hans del att benet inte skadades på något ställe. När Feetto och Aaro förstod vad som hänt blev dom så rädda att dom sprang och gömde sig i skogen. Det var ca:1 km till älven, så Oskar och Herman beslöt att försöka ta sig dit själva.
Det gick sakta, för Herman måste ofta sitta och vila sig. Min far och några andra höll på med höbärgning på västra sidan av älven när dom såg att två män kom till stranden och ropade att dom var påskjutna och ville ha hjälp att komma över, men det fanns ingen möjlighet eftersom båda båtarna var på andra sidan.
Då beslöt Oskar och Herman att själva försöka ta sig över. Älven är ca: 500 meter bred på stället och för att inte komma i suget från forsen så fick dom göra en vid sväng mot selet innan dom vågade försöka ta sig över. Oskar, vars arm var obrukbar, skulle hålla styråran med vänsterhand och Herman skulle ro.
Far sa att det gick sakta och vingligt, men till slut när dom var nästan över så hade Feetto och Aaro ångrat sig och kom och ropade att de skulle komma och hjälpa till, men det var så dags då.
När de kom iland så började man tillverka en bår att bära hem Herman med och samtidigt skickades bud till byn efter hjälp att bära honom. Hjälp kom också så fort dom någonsin kunde och så bars Herman hem på starka armar.
Närmaste läkare fanns i Haparanda och dit var det 17 mil väglöst land, så man insåg det omöjliga i att ta honom dit. Han levde i fyra dagar och innan han dog så bad han att Feetto inte fick straffas eftersom det var en ren olyckshändelse.
Dagen innan hade Feetto skjutit på en trästubbe och då hade frun sagt att nästa gång blir det väl en människa som du skjuter på, och så blev det fortare än hon anat.
Text: Lennart Gramner
Källa: Kainulasjärvi journalen nr 6 - 1996
