1860-talets missväxt

 

Under 1860-talet inträffade flera år av missväxt då skördarna slog fel på grund av mycket regn och säsongen blev kort

på grund av kyla. Våren 1867 var riktigt kall och i maj var medeltemperaturen cirka 2 minusgrader och isen på Kalix

älv låg fortfarande kvar vid midsommar. Frosten slog till redan i augusti och förstörde resterna av årets säd och

därmed också nästa års utsäde. Katastrofen var ett faktum eftersom alla lager var tömda. De som drabbades värst var

inhyseshjonen- och **backstugusittarna. Nödhjälpskommitéer bildades i varje socken med uppgift att dela ut korn och

att teckna lån mot borgen eller säkerhet.

 

Så här beskriver Herman Lindqvist nöden i en artikel: En kyrkoherde i Norrland rapporterade år 1866: åren blev svåra

för bönderna i skogsbyarna, och det var inte så fett på slättlandet heller. De som inte hade agnar att blanda i ärtmjölet

gingo hårt åt barken, och i backstugorna hade man länge sedan slutat att tala om bröd. I de trånga fähusen lågo djuren

på knä och svulto vid sitt eländiga halm- och risfoder, och inte ens hälften av dem skulle en gång få återse fäbodarnas

grönskande himmelrike. Hundar och smådjur fingo svälta, så att det gnall om det, barn och käringar gingo omkring

förgråtna och bleka, och mansfolket läto skägget växa, eftersom de i alla fall inte behövde slicka sig om munnen

 

 

​

​

​

​

​

​

​

​

​

 

Backstuga**

 

**Backstugusittare är ett ålderdomligt uttryck för en person som bor i en

backstuga och försörjer sig med arbete hos jordägaren. De hade inget

krav på prestation och var ofta medellösa. En backstuga var en liten, enkel stuga belägen på annans mark och utan jordbruksmark och ofta låg dessa stugor på allmänningar.

 

• 1867-01-01 = Emigrationen startar till Amerika, resan kostar ca 200 riksdaler.

• 1867-06-21 = Isen ligger kvar på sjöarna i Sverige, slut på salt, sill och strömming.

• 1867-09-01 = Säden frös i nästan hela Norrland, djuren avlivas då inget foder finns.

• 1867-12-31 = Efter en förfärlig sommar kunde den stående rätten vara vattvälling tre gånger per dag.

• 1867-12-31 = Vattvälling kokades av vatten och kornmjöl, barnen fick slicka skålen i tur och ordning.

 

​

Nödår 1892

År 1892 var det en mycket kall och regnig sommar, frosten förstörde tidigt den växande grödan, så att många måste skära sina åkrar alldeles gröna. På hösten kom till följd af ihållande regn en sådan hög flod, att det hö, som var afslaget, bortfördes, och det som var oslaget fördervfades. Det har till följd, att många måste nu slakta nästan alla sina kreatur, och endast tre bönder inom Tärendö kyrkby kunde bibehålla sin ladugård oförminskad. Men till all lycka var spannmålen billig söderut, derför blef nöden icke så stor det oaktad.

Nyårsdagen år 1893 var det så stark köld, termometern visade – 43 grader Celsius, men till all lycka var det lugnt, derför kändes det icke så svårt.

  

Källa: Tärendö Kyrkoarkiv, Husförhörslängder. SE/HLA/1010215/A1/2 ( 1892 – 1896 )