1864 - 1937
Jerijärven sillala
Texti: Lampan-Pekka Mestosvaarassa
Surumielin lauleskelen
Tapaturma kauhea
Tapahtui äkkiä arvaamatta
Jierijärven sillala
Reisantti ajoi tietä myöten
Nimeltäns Törmän Hjalmari
Nuorukainen humalassa
Syöksyi vaunun rattaisin
Aage oli nimeltänsä
Rajan-Pekan poikia
Kesäkuussa kolmastoista
Päivämääräns lopun sai
Nuorukainen iältänsä
Kahtenkymmenen vaihela
Juhanusten kukkain kansa
Rinnatusten kasvanu
Nuoret tanssit iloimielin
Aavistanhet ei ollenkaan
Torvi ei soinut tullessansa
Ett kuolema on ovella
Nyt savimaahan jo mustuneena
Armon ovi on suljettu
Huolimatta Jumalasta
Tähän asti kulkenu
Tie nyt taitui jalkain alta
Turvatonna on ihminen
Alastuina tuomiolla
Töittens kansa tilille
Kaikki nuoret muistakaatte
Varoitusta niin vakavaa
Nuoruus ei estä kuolemasta
Sen kukka on piain kaatuva
Äla luota kauneuteesi
Joka maassa mätänee
Koreuus niin turhaa kiilto
Se jääpi hautan partaalle
Ja jalomuuthen ei voi luottaa
Se on Luojan tavara
Jota ei moni nuorukainen
Voi sutämestäns arvata
Päivä luppui ehto joutoi
Kynttilä on sammunut
Elämä katkes sielu lankes
Helvitin vaivaan juotunu
Tauti on kova kyynel vuotaa
Otottaa lopun hetkeä
Toveriansa rukoilee hään
Henkestäns loppua tekemään
Ja hyvästin nyt sanoin teille
Toverit rakhaat muistakaa
Hanuri ei soita ennää
Majani hautan povessa
Nyt surree isä vanhutessa
Poikansa onnettomuutta
Kyynelhet ja varoitukset
Kaikki hukhaan joutuivat
Äitini syli oli mulla niin
Turvanna niin pienenä
Väsymätta yöt ja päivät
Holhouslasta itkevät
Ei ole äiti itkemässä
Poikansa hatutakummula
Aikona ennen kutsuttunna
Paaratiisin kunniaan
Ja nyt lopetan minä laulunin
Ja kunniata en harrasta
Nimeni on Lampan-Pekka
Asun Mestosvaarassa
På Jierijärvi landsvägsbro
Text: Petter Lampa i Mestosvaara
Med sorg i sinnet nu jag sjunger
Om den hemska händelsen
Att hända det kunde anade ingen
På bron vid Jierijärvi by
En resande längs vägen körde
Hans namn var Törmän Hjalmari
Då en ung berusad gosse
Framför vagnens hjul föll ned
August hette denne yngling
Han son till Rajan-Pekka var
Den trettonde i juni månad
Fick han sluta sina dar
Den döde var blott i sin ungdom
Endast tjugo år han var
Vid midsommarblomstrens sida
Växte han i sina dar
De unga dansar glada friska
Ingen aning hade de
Ty döden har inga basuner
Som sin ankomst talar om
Han nu svart och lerig ligger
Nådens port har stängts igen
Obekymrad om sin Herre
Har han hittills färdats här
Men vägen viker under foten
Skyddslös är ju människan
Naken står han inför domen
Här han skörda får sin lön
Alla unga minns nu detta
Minns min varning den är sann
Din ungdom hindrar inte döden
Från att bryta blommans stam
Lita ej på att din skönhet
Skall från mullen hålla dig
Ty skönheten förgänglig är den
Den blir kvar vid gravens fot
På högmod kan du icke lita
Det är Skaparns ägodel
Många unga uti sitt hjärta
Kan ej ana att det är fel
Dagen slutar och afton randas
Ljuset slocknar och brinner ut
Så livet ändas och själen faller
Ner mot helvetets plågor nu
Smärtan stiger och tårar rinner
Plågad väntar han på sitt slut
Då av vänner och kamrater
Han ber dem ända livet nu
Nu farväl jag till eder säger
Kära vänner kom ihåg
Klaveret ljöd visst inte längre
När i gravens djup du låg
Nu sörjer fadern den gamle fadern
Hans sons olycka han nu vet om
Men inga tårar ej varningsropen
Kan hjälpa sonen han fått sin dom
Min moders famn när som jag var liten
Den var så trygg och den var så varm
Nätter sena och dagar långa
Hon vårdat mig som sitt skötebarn
Men ingen moder det finns som gråter
Vid gravens kulle där sonen låg
Långt innan detta hon var ren kallad
I paradiset hon ära får
Men nu jag slutar här att sjunga
Och ingen ära vill jag ha
Petter Lampa är jag döpt till
Bor i Mestosvaara
